KM Stiliga dressyrekipage, publik och dressyrvinnarna
Våran dressyrdommare för dagen Kerstin Åkerstet, tyckte det var jätteroligt att dömma hos oss, var även imponerad av den höga klassen på hästar och ryttare. Så sträck på er!
Visst är pållarna fina! Välryktade med knoppade manar. Men jag ska nog skaffa mig såna där stigbyglar som ser ut som burar och som man inte kan stoppa in HELA foten i...:).Och domaren hade nog rätt i det där med lite :) bred handställning..
Tack Roger och Marie för att vi fick komma till er och hoppas vi inte körde och red sönder alltför mycket gräsmatta m.m.
Ja det är mkt slit bakom tävling! Och det tar ENORMT mkt tid att få resultat på tävling! Jag har slitit SÅ hårt med träning och VET hur bra ZanDay kan gå, och sen på tävling vissar sig inte ens hälften!? vad är det för fel?! men äntligen börjar lite komma med in på banan, och äntligen kommer resultaten för allt slit! Det är inte lätt att följa ett program, och dessutom då få med allt från träningen, för på träning kan man lägga en volt om man "tappar" bort hästen på långsidan etc!
Men man lär sig mkt matnyttigt av domar kommentarer, även om man inte alltid först när man läser tycker att alt är rättvist... sen när man har svalt endel av sin besvikelse (som många gånger finns) så kanske man kan ta till sig och lära sig av dem.
Heja oss som kämpar och sliter! ibland vill man bara ge upp! (iallafall jag!)
Ja, Grattis Johanna till klubbmästartiteln!
Visst är det jobbigt när prestationsångesten smyger sig på en och man sedan klantar till det:). Det känns på något sätt som om man är orättvis mot hästen och iaf jag tänkte att hur i h-e lät jag mig luras till att delta och aldrig mer.... men när man lugnat sig lite så finns det där: drömmen om att visa upp sin älskling i toppförfattning så att även alla andra får se vilken underbar häst hon är och det utan att man fastnar i staket, tappar stigbygeln och glömmer av programmet...
Men jag är imponerad av alla som är med för att det är kul oavsett svårighetsgrad och utan prestationsångest.
Tack Inger! Det är bara att kämpa på för oss alla! Jag hoppas att min nervositet ska släppa ang bara tanken på att gå upp och rida A:3 A:4,( känns som ett enormt steg!!!9 min kära tränare Sissi säger att det är dax... vi får väl se när modet infinner sig... hade tänkt nu i höst, men känner MIG inte tillräckligt färdig. Vi får se till våren!
tillläggas ska att när jag köpte ZanDay så var mitt mål/min dröm att NÅGON gång rida en godkänd lätt A, det har jag gjort nu 3 ggr, så jag måste sätta upp nya mål/drömmar! Visst är det härligt när drömmar blir sanna, men svårt att sätta upp nya! Ja ska berätta när mina nya mål börjar ta form! just nu bara sliter jag häcken av mig för att ligga kvar där vu är! jag trodde ju (korkat nog!) att när man kom längre och längr upp så skulle det känns mera "lätt" ridet!Ha Ha vad fel man har, visst är det lättare på olika sätt, men OJ vad det krävs ridning!!!
Och ju längre man kommer, ju mer inser man hur lite man kan, eller är det så att man helt plötsligt ser vad enormt mycket som finns att lära och får ett behov av att lära mer och mer. Tänk vad enkelt det var på den tiden när man var helt övertygad att man KUNDE rida :).
JA! så är det verkligen!!! tidigare tvivalde man aldrig! men nu händer det ofta att man undrar om man vet vad man gör... Fast, visste vi alldeles för lite, hade vi aldrig kommit hit! eller hur Inger? Men man inser hur mkt kunskap som krävs, ibland hinner jag inte med att reflektera över vad det är vi gör, oftare och oftare krävs det att man liksom lägger in mera teori i lektionerna! Jag har börjat läsa mera hästböcker också, för att förstå alla rörelser och deras innebörd.
Visst , du har nog rätt i att om vi visste för lite hade vi inte varit där vi är, men nu inser man hur enormt mycket vi har att lära, inte bara rent tekniskt hur rörelserna ska utföras och hur vi ska ge de rätta hjälperna utan oxå hur vi ska kunna kommunicera på bästa sätt med våra pållar för att kunna få ut så mycket som möjligt av umgänget med dem. "How to get the bond", så att säga. Det är finlir både energimässigt och fysiskt och oxå hur vi läser av vad våra pållar försöker berätta för oss. Man hinner nog inte lära allt under en livstid, men man kan ju alltid försöka:)