Lindetraktens Hästsportförening

Varför ska det alltid hända saker som man inte räknat med när man INTE har tid för det???

Som många vet har jag ju bestämt mig för att sälja min goding ZanDay. det är bäst att sluta då det går bra! Sant sant!
 Jag har liksom inte den motivationen att slita så hårt som det kräver för att klättra vidare nu. Att rida ska vara kul och inte ett måste!  Nu känns det som att det är mera måste. Missförstå mig inte, när jag väl sitter på hästen är det liksom bortblåst att det var ett måste, men innan när man vill göra något med barnen eller kanske inte själv är på topp, då måste man i allafall. så jag har med stor vånda bestämt mig för att sälja henne. V 44 ska hon exportröntgas. Så nu gäller det verkligen att ligga i och träna, jag vill ju givetvis sälja en häst som är igång!

MEN det ville visst inte ZanDay... i måndags kväll skulle hon klippas. jag fick hjälp av Irene att hålaa i Bremsen ( Det är TOTALT omöjligt annars!, hon byter kommun utan att vi kommit nära men maskinen ens annars!)
Allt gick bra, vi hade lite kvar på ena bakbenet. Då bara small det,  hon snetände totalt på bremsen och sparkade mig rakt över knät, ingen liten spark utan ful styrka. jag blev liggandes  på stallgången.
TUR att Irene var där för jag tog mig ingenstans... nästa akuten, först trodde de att benet var brutet, men sen visade det sig att det "bara" är en spricka i det. Ni kan ju lita på att jag har ett svullet knä! ledband och menisk ska kollas om en vecka, håll tummarna! Men jag tror att det gått riktigt bra!  kan i dag stödja på foten!
 Men en liten tid framöver blir det kryckor...
Jag vill passa på att tacka mina goa vänner som ställer upp och hjälper mig!!! Man vet vilka som är ens vänner när man behöver dem! TUSEN TACK Irene, Lindha, Marie, Maria, Roger!  Utan er hade hästarna varken kommit in ut eller fått mockat! ( och så klart alla som kör mina barn, rastar hund, matar grisar etc...)
// Johanna Klockars