tar det aldrig slut...

Jag tar tillbaka det jag skrev i mitt senaste inlägg om att Zelma var helt bra i sin hov igen...
just nu står jag med två halta hästar och veterinärräkningar upp över öronen!

för en vecka sen var Gazira helt plötsligt ordentligt halt i traven, utan synlig orsak. Veterinären trodde på en sträckning men paranoid som jag är tänker jag genast på lösa benbitar, cystor och benpålagringar... efter en veckas vila så ser hon ren ut för blotta ögat men så fort jag försöker rida på henne får jag en gnagande känsla av att någonting inte riktigt är som det ska. Vet inte riktigt om det beror på min paranoia eller om det faktiskt är så.

och igår så var Zelma plötsligt kanon halt på samma hov som hon skadade i somras, avlastade den och hoppade på tå när hon skulle gå, jag var helt övertygad om att frakturen hade gått upp igen!
Så hon och jag har varit på atg kliniken idag men veterinären där trodde att det bara var en hovböld som satt väldigt djupt. men eftersom hennes hov redan är så skör och svag sen hon fick den uppskuren sist så vågade han inte skära i den igen. Utan tyckte att jag skulle avvakta och se om den trängde upp vid kronranden istället.

Det verkar aldrig vara slut på eländet...


Kommentarer
Postat av: Elene

Lider med dig och håller tummarna!!!

2008-11-05 @ 21:58:35
Postat av: Maria V

Drygt! Hoppas det vänder snart!

2008-11-05 @ 22:48:35
Postat av: johanna

Usch! Stackars hästar och dig! Du har väl haft nog ett tagnu, men tyvärr verkar det OFTA vara så här, många tråkiga saker på engång, Hoppas det BARA är det vet tror!

2008-11-06 @ 07:58:24
Postat av: marie

Jag håller tummarna för att det ska sluta lyckligt.

2008-11-06 @ 12:51:18
Postat av: Astrid

tack tack!

det är bara att hoppas, det jobbigaste tycker jag nästan är att veterinärerna hela tiden säger att dom TROR att det är det. det skulle vara så himla mycket skönare att veta vad som är felet så jag slipper gå runt och oroa mig.

2008-11-06 @ 13:00:52
Postat av: Inger

Puh! Känner igen situationen. Visst blir man lite paranoid men det du känner och ser ska du alltid ta på allvar! Låt ingen bara vifta bort det utan förklaring. OK om de kan vara lite stela och inte lika smidiga efter att ha stått ett tag, men det ska gå att mjuka upp. Sen kan de ju spänna sig om underlaget inte känns bra o.s.v.. Det finns alltid tusen förklaringar och ibland träffar man rätt men ibland är det bara en tänkbar ursäkt för att ha en förklaring överhuvudtaget.

Håller tummarna för er!

2008-11-07 @ 08:48:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback