I NA stod att läsa om en av våra medlemar!
Prio fick ny hästmamma via ammajouren
ALLMÄNT/TORPHYTTAN Publicerad: 2008-07-08 01:07
I hagen vid gården i Torphyttan går två ston med föl. Det ser idylliskt ut när fölen diar sina mammor och busar med varandra. Att det ena stoet bara är adoptivmamma är inget som märks.
Maria Lindström ser lyckligt på sitt föl som heter Prio.
- Det är många som säger att jag daltar med honom, men det här är ju min bebis, säger hon och skrattar.
Prio är född den 22 april och en vecka före födseln läste Maria i en hästtidning om ammajouren där föl som förlorat sin mamma paras ihop med ston som förlorat sitt föl. Då hade hon ingen aning om att hon skulle få nytta av jouren så snart.
Prios mamma, Moddy, ägdes av en kompis till Maria, som köpte fölet redan när det låg i magen.
När det var dags för Prio att födas gick det snabbt. Moddy fölade på tre minuter, men sedan mådde hon inte bra. Stoet skakade och kunde inte stå på benen. När hon sedan började krampa och sparka förstod Maria att det inte skulle sluta lyckligt.
- Så vi mjölkade ur råmjölken och fick ungefär en liter.
Med hjälp av den och koråmjölk, som de fick från en bonde i närheten, flaskmatade Marias sambo Richard fölet. Samtidigt började Maria ringa runt på tänkbara adoptivston som hon hittade på ammajourens hemsida.
- Jag ringde minst tio olika, men ingen ville flytta sitt sto, förklarar Maria som helst ville ha kvar fölet på hemmaplan.
- Jag ville inte köra honom till Skåne och inte se honom på ett halvår, även om jag hade gjort det om det hade varit enda sättet.
Men i Bollnäs fanns Samantha som just förlorat sitt föl och en ägare som var villig att låta flytta sin häst. Så Richard åkte de femtio milen och hämtade Prios adoptivmamma.
Det är dock inte alltid problemfritt att få ett sto att accepterar ett nytt föl.
- Det kan gå helt fel och stoet kan sparka ihjäl fölet, säger Maria.
De fick dock efterbörden från det döda fölet med sig och smetade in Prio i det så att Samantha skulle känna igen lukten. Sedan släpptes stoet och fölet ihop.
- Efter sex timmar diade han och vi kunde äntligen pusta ut, säger Maria.
Relationen har fungerat sedan dess och nu går hästarna i hagen och har det bra. Samantha skyddar Prio som om han vore hennes egen.
Maria är tacksam över att ammajouren finns för Prio hade aldrig överlevt utan sin adoptivmamma.
Tidningarna vinklar ju saker så som de vill. Det låter nästan som om händelsen bara var lite tragisk, och inte ett fruktansvärt trauma som det faktiskt var för oss som upplevde det. Och eftersom det inte nämns nåt om de övriga som upplevde traumat, eller hjälpte till under detta dygn, och inte heller alla de människor från hela mellansverige som hjälpte oss att leta, så vill jag bara berätta att det var MASSOR med folk som vände ut och in på sig själva för att hjälpa oss. Jag kan aldrig nog tacka alla er för att ni tog er tid att hjälpa till.
Ja nog var ni många som slet! det tackar nog Moddy er för!
Det var inte bara här som det jobbades för Prios liv. Jag ringde till ca. 10 hästmänniskor runt om i mellansverige, och dessa ringde i sin tur runt till andra hästmänniskor, och Elene, Monica och Mia ringde de oxå. Så det var en hel massa folk som arbetade för Prio morgonen den 23 april. På det sättet fick vi iaf tag på en som kunde tänka sig att låna ut sitt sto som adoptivmamma, dock inte amma då hon inte hade föl för tillfället.Men hade vi inte hittat Samantha så snabbt genom ammajouren tror jag att vi förr eller senare hittat en amma ändå. Vi hade bara behövt slita lite mer...
Men visst tittar Moddy ner på oss från sin hästhimmel ibland och är tacksam för det vi gjorde för hennes bebiskille!!!