Lindetraktens Hästsportförening

Hästen på bilden var min 2:a häst. Ett svart d-ponny sto. Jag ägde henne aldrig själv, men var fodervärd på henne under flera år. I början var hon bara unghäst och gick inte att rida, utan jag gick med henne överallt där mina stallkamrater red med sina hästar. (Snacka om att få motion..)

Sen var det dax för inridning och den gick väl så gott som smärtfritt. Men när hon väl kunde grunderna och man började "rida" - Oj oj vilket krutpaket!!! Hon kunde, utan att överdriva, göra 10talet bakutsparkar efter varandra och detta ca 5-6ggr/ridtur.

Vi märket snart att det var hoppning som passade "Cindy" i smaken. Ja, hon hoppade ofta ur hagen och betade i stallägarens trädgård. Men när hon såg att någon var ute efter henne hoppade hon fint in i hagen igen.

Vi tävlade först små blåbärshoppningar på hemorten, men utökade snart till andra tävlingar på bortaplan. Cindy älskade verkligen att visa upp sig på tävlingsplatserna. På en klubbtävling i Kumla gjorde vi succé när Cinderella var tvungen att göra minst 3 bocksprång mellan varje hinder. Jag lyckades nätt och jämt komma i balans innan hindren, men vi tog oss felfritt igenom och fick en gul fin rosett. Men hade publiken fått välja då hade vi garanterat varit överlägsna vinnare. De tjöt av asgarv och klappa så händerna glödde....

Men jag fyllde 18år och ville fortsätta tävla (vilket dock aldrig skedde). Cinderella såldes och livet gick vidare. Jag antog att hon glänste runt på hoppbanorna. men så för några år sedan fick jag höra att hon fått en senskada och avlivats:(

Så en dag förra veckan fick jag ett glädjande samtal, Cinderella hade inte alls avlivats. Hon är livslevande och finns på en gård strax utanför örebro! Hon har tävlat Lätt:A med många placeringar, och under sin karriär har hon vägrat 2gånger.

Snart ska jag åka och träffa min gamla Cinderella. Tror ni hon känner igen mig? / Lindha