Den viktiga eftergiften
Att ge eftergift är ett av de sätt som vi använder för att kommunicerar med hästen. Eftergiften ger hästen en ”feedback” och belöning för att den förstått vad vi menar.
  I ridningen och egentligen all hantering som att leda, tömköra eller träna cirkuskonster så arbetar man med att ge hästen eftergift. Man hör ofta ridlärare som tjatar om eftergiften, men vad är det egentligen?
   En eftergift är inget som behöver synas för de som tittar på när någon rider. Det handlar inte om att släppa tyglarna och kontakten med hästen. Det handlar om att ryttaren ger efter lite i sina hjälper och i handen så pass att hästen känner det.
   Till exempel så ställer du hästen i nacken vid en hörnpassering. Du lirkar lite med innerskänkeln och innertygeln och exakt när hästen ger efter, då slutar du och ger efter lite med fingrarna i tygeln. Det blir belöningen för att hästen gjorde det du begärde av den.
   Timingen betyder allt. Eftergiften måste komma i exakt det ögonblick hästen ger efter på vad ryttaren begärt av den. Annars förstår den inte vad den har gjort rätt alternativt missuppfattar vad som man tyckte var bra.
   Genom att ge eftergift får du hästen lätt och mjuk i munnen eftersom tyglarna då blir känsliga instrument. Håller du i tygeln hela tiden så håller hästen emot, i värsta fall kan det bli till en dragkamp. Hästar som vanligtvis rids på detta sätt är vad vi brukar kalla för "tunga i handen".
   Sätter man detta med eftergift i system får man en häst som är lyhörd för ryttarens signaler och du får en häst som tycker arbetet är roligt, eftersom den får beröm varje gång den gör rätt.